Advents- och Juletiden – Vad firas och vad sjungs?

Perioden vi nu ska titta närmare på sträcker sig från första Advent till Trettondagen – alltså från slutet av november till 6:e januari. Det finns oerhört mycket musik för denna tid och det är omöjligt att täcka allt som skrivits – bara Bachkantaterna för varje söndag utgör ett kapitel för sig, för han skrev ju kantater för tre nästan hela kyrkoår. Bachs stora Juloratorium består egentligen av sex kantater för olika helgdagar och framförs ganska sällan i sin helhet. Det vanliga är att man framför tre-fyra av kantaterna samtidigt. 

Det är intressant att de stora verken för Allhelgona övervägande är skrivna från Mozart och framåt, med flera 18- och 1900-talsverk, medan Jultiden och även Påsk mest består av musik fram till Bach (och mest Bach). I slutet av den här bloggtexten kommer jag ta upp mer romantiska verk, men först blir det en genomgång av främst Bachkantaterna, eftersom det också blir en resa genom de olika festerna under Advents- och Jultiden. Eftersom de här blogginläggen till stor del är tänkta som hjälp för våra sångelever, tar jag med de verk som har relevanta solistpartier i sig och utelämnar de som nästan uteslutande består av körsång.

När ska man sjunga vad?

Som vi kommer se i den kronologiska genomgången nedan, har varje söndag sitt eget tema. Första Advent handlar om intåget i Jerusalem, fjärde Advent om Jesu moder osv. I vissa rättrogna kyrkliga sammanhang är det noga med att man väljer musik med precis rätt tema, men i de flesta fall inte, och det är nog flera kyrkobesökare som inte känner till detaljerna heller. Advent innebär helt enkelt glädje och förväntan.

Hela Adventstiden handlar alltså om att vänta på Jesu födelse, så jag skulle säga att det som funkar att sjunga till första Advent, också funkar under hela Adventstiden. Dock bör man, så långt det går, vänta med sånger som handlar om det lilla Jesusbarnet, tills han verkligen fötts, dvs. tidigast natten mellan den 24:e och 25:e december, även om de figurerar t.ex. i Luciatågen.

Att önska ”God Jul” innan dess är nu kanske inte så farligt, eftersom hela denna period ändå handlar om glädje. Värre är det med Påsken, där ”Glad Påsk” är väldigt malplacerat t.ex. på Långfredagen medan man fortfarande minns hur Jesus led på korset.

De stora verken för Julen, Bachs Juloratorium, Sain-Saëns Juloratorium, Rosenbergs ”Den heliga natten” osv. återkommer jag till i slutet av den här bloggtexten. I den kronologiska redogörelsen som följer först, kommer jag både berätta mer om temat för de respektive festerna och ta upp kantater skrivna specifikt för respektive söndag.

Många Bachkantater framförs inte så ofta, men ur denna skattkista till repertoar kan ni sångare plocka soloarior att sjunga på andra konserter eller högmässor. Jag har också tagit med några verk av Telemann, en mycket intressant kompositör vars verk till stor del blev förstörda under andra världskriget. Jag tar med de få jag hittat noter till och inspelningar av. Den här listan kan förstås fyllas på med otaliga andra kompositörer. Men inte just i år. 😉

1:a Advent

Så börjar vi resan genom Bachs Adventskantater. Två kantater för första Advent har samma namn: Nun kommt der Heiden Heiland – Nu kommer hedningarnas frälsare (BWV 61 och 62). Nummer 61 har tre solister – sopran, tenor och bas, men det är endast tenoren och sopranen som har varsin aria. Tenoren har ett recitativ och aria, Der Heiland – Komm, Jesu (Frälsaren – Kom, Jesus!) och sopranen har den lilla pärlan till aria med orgel och solocello (Öffne dich, mein ganzes Herze – Öppna dig, mitt hela hjärta) som föregås av basens recitativ Siehe, ich stehe – Se, jag står.

Medan nummer 61 är väldigt innerlig, är nummer 62 mer glädjefull och segerrik med mer virtuositet och fler koloraturer för solisterna. Den har fyra solister – sopran, alt, tenor och bas – men det är endast tenoren och basen som har arior. Tenoren sjunger den vackra arian Bewundert, o Menchen – Beundra, o människor och basen sjunger recitativet och triumfarian So geht aus – Streite, Siege, starkes Held (Så går det till – Strid och segra, starke hjälte!). Sopranen och alten har endast ett recitativ tillsammans före slutkören.

En tredje kantat av Bach för första Advent är Schwingt freudig euch empor – Svinga er glädjefullt upp (BWV36) med varsina mycket vackra soloarior för tenor, bas och sopran. Tenoren sjunger arian Die Liebe zieht – Kärleken lockar med orgel och konserterande oboe, basen arian Willkommen – Välkommen, och sopranen arian Auch mit gedämpften, schwachen Stimmen – Även med dämpade, svaga röster med orgel och soloviolin.

Två kantater av Telemann för första Advent är Saget der Tochter Zion – Säg till dotter Sion (TWV 1:1235) och Machet die Tore weit – Slå upp portarna (alltid underförstått både till Jerusalem och till era hjärtan) (TWV 1:1074). Den första har en underbar öppning med orkester, kör och samtliga fyra solister, följt av den pampiga och glädjerika basarian Zerstreuet euch, entflieht – Skingra er, fly. Där finns också ett längre, ganska dramatiskt, recitativ för tenor samt en innerligt vacker altaria som heter Komm, mein Herze steht dir offen – Komm, mitt hjärta är öppet för dig.

Den andra Telemannkantaten innehåller den innerliga sopranarian Jesu, komm in meine Seele – Jesus, komm in i min själ. Tenoren sjunger recitativet Ich will zum Einzug gern di Bahn bereiten – Jag vill gärna bereda vägen och basen därefter arian Ich will beten, ich will singen – Jag ska bedja, jag ska sjunga. Precis som i den första kantaten, finns det små solistinsatser för samtliga fyra soloröster i inledningskören.

2:a Advent

Andra Advents tema är ”Guds rike är nära” och de texter man läser i kyrkan handlar om vad Guds rike egentligen är och att vi tålmodigt ska invänta det. Den gammaltestamentliga läsningen är ur Jesaja (35, 1-10): ”Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Som en äng av liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig”.

En kantat för andra Advent är Bachs Wachet! Betet! Betet! Wachet! – Vaka! Be! Be! Vaka! (BWV 70/70a). Fyra solister har alla varsin aria utöver en del recitativ. Alten sjunger Wenn kömmt der Tag, an dem wir ziehen? – När kommer dagen vi längtar efter?, vilken har olika instrumentation i BWV 70a (orgel och cello) och i BWV 70 där det också finns ett oboe-continuo. Sopranen sjunger Lasst der Spötter Zungen schmähen – Låt de bespottande tungorna håna, tenoren Hebt euer Haupt empor – Höj era huvuden och basen Seligster Erquickungstag – Välsignade, uppfriskande dag. 

Basen sjunger sitt eget recitativ före sin basaria, Ach, soll nicht dieser große Tag – Ack, skall jag inte denna stora dag, så även om man sjunger arian separat på en konsert eller provsjungning, kan recitativet med fördel vara med. Annars är det tenoren och basen som sjunger de andra recitativen. Det är vanligt hos Bach att det inte är samma sångare som sjunger recitativ och aria.

En kantat av Telemann har titeln Endlich wird die Stunde schlagen – Äntligen slår timmen (TWV 1:440). Den är en kort, intagande pärla till solokantat för endast sopran med konserterande oboe, som inleds med arian med samma titel som kantaten, följs av ett recitativ och avslutas med arian Gott führet mich nach seinem wohlgefallen – Gud vägleder mig efter sitt välbehag. Ett bra alternativ för sopraner som letar solorepertoar för adventstiden – Här har man möjlighet att göra ett helt sammanhängande verk själv.

3:e Advent

Tenoren sjunger recitativ och aria Ach, daß ein Christ so sehr – Mein Heiland läßt sich merken (Ack, att en kristen skulle bry sig om sin kropp så mycket – Min frälsare låter sig märkas). Sopranen sjunger arian Die Armen will der Herr umarmen – Herren kommer omfamna de fattiga. Till den arian är det basen som sjunger recitativet. Det finns också en frejdig duett för sopran och alt, Laß, Seele, kein Leiden – Själen ska inte lida, som alten sjunger recitativet till.

Det finns en kantat av Telemann för tredje Advent, som heter Mein Kind, wills du Gottes Diener sein – Mitt barn, vill du vara Guds tjänare (TWV 1:1129) och innehåller en basaria med samma namn som kantaten, samt ett recitativ och aria för tenor, Ich bin treu bis in dem Tod – Jag är trogen in i döden.

4:e Advent

Fjärde Advent har temat ”Herrens moder” och fokuserar på Maria och hur hon fick i uppdrag av ängeln Gabriel att föda Guds son (antingen väljer du att ta till dig den här berättelsen med hjälp av bibelorden ”Inget är omöjligt för Gud”, eller så kan du se det som en vacker saga du ska berätta). Texterna uppmanar oss att glädjas och evangeliet lyder ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus” (Lukas 1:30-35).

Till fjärde Advent finns det två Bach-kantater. Bereitet die Wege, bereitet die Bahn – Förbered vägen (BWV 132) börjar för omväxlings skull inte med en inledningskör, utan med en fantastiskt glädje- och koloraturfylld sopranaria (Bereitet die Wege). Basen har en aria (Wer bist du? – Vem är du?) som föregås av ett tenor-recitativ. Alten har ett sammanhängande recitativ och aria: Ich will, mein Gott – Christi Glieder, ach bedenket (Jag vill bekänna min Gud – Kristi medlemmar, överväg).

Kantaten Herz und Mund und Tat und Leben – Hjärta och mun och gärningar och liv (BWV 147 och 147a) är kanske mest känd för sin undersköna slutkantat Jesus bleibet meine Freude (Jesus förblir min glädje). För sångsolisterna finns altarian Schäme dich, o Seele, nicht – Skäms inte, o själ, sopranarian Bereite dir, Jesu – Förbered, Jesus, tenorarian Hilf, Jesu, hilf – Hjälp mig, Jesus och basarian Ich will von Jesu Wundern singen – Jag ska sjunga om Jesus under. Alla utom sopranen har dessutom varsitt recitativ.

Eftersom temat för denna söndag är Maria, så framförs också ibland olika Magnificat, oftast av Bach (BWV 243). Magnificat är den bön som man ber för att minnas just ängeln Gabriels besök hos Maria. Det finns en festdag specifikt för denna händelse i kyrkan, nämligen Marie bebådelse den 25:e mars, och det var till denna fest Bach egentligen skrev sin Magnificat. Dock la han sedan till några satser på tyska (resten är på latin, vilket är lite ovanligt för Bach) för att den skulle kunna framföras även i Advent. Och naturligtvis kan man framföra den ursprungliga versionen i Advent också. Här finns fem solister, första sopran, andra sopran, alt, tenor och bas – alla har varsina mycket vackra arior som är värda att utforskas, och så finns där också en duett för tenor och alt samt en tersett för alt, första och andra sopran.

Det finns en kantat av Telemann till fjärde Advent och den heter Ihr seid alle Gottes Kinder – Ni är alla Guds barn (TVW 1:916). Här finns basarian Schweig nur, Vernuft – Tig bara, förnuft, ganska kort och full med koloraturer. Den föregås av ett tenorrecitativ och efter basarian kommer ytterligare ett recitativ och en aria för tenor, Ich bin ein geteufter Christe – Jag är en omvänd kristen. Efter ett basrecitativ följer så altarian Des tröst ich mich, ich bin getauft – Jag tröstar mig med att jag är döpt.

Julnatten, Juldagen och Annandag Jul

Jesu födelse sker natten mellan 24 och 25 december och firas dels med en midnattsmässa, dels med julotta kring julkrubban tidigt på morgonen den 25:e – också kallad ”Herdarnas mässa”, eftersom man firar hur de tre herdarna hittade Jesus i krubban. Det är som sagt fint om man spar de riktiga julsångerna till denna natt – ”O helga natt”, ”Stilla natt”, ”Nu tändas tusen juleljus” osv. 

Juldagen är det fest! Utöver den första kantaten i sitt stora Juloratorium, skrev Bach tre andra kantater för denna dag. Christen, ätzet diesen Tag – Kristus, etsa in denna dag (BWV 63) har inga arior, men väl en duett för sopran och bas (Bach gillade den kombinationen) – Gott, du hast es wohl gefüget (Gud, du gjorde det bra) – samt en duett för alt och tenor (Ruft und fleht den Himmel an – Ropa och be till himlen), plus ett par recitativ.

Gelobet seist du, Jesu Christ – Lovad vare du, Jesus Kristus (BWV 91) har en aria för tenor (Gott, dem der Erden Kreis zu klein – Gud för vilken jordens krets är för liten) och en duett för sopran och alt (Die Armut, so Gott auf sich nimmt – Den fattigdom som Gud tar på sig) samt ett par recitativ (även för bas).

Där finns också en koloraturbemängd duett för sopran och tenor (Ehre sei Gott in der Höhe – Ära vare Gud i höjden), några recitativ och en ganska märklig och inledningskoral med intressanta solistinsatser som alla talar i munnen på varandra – eller snarare skrattar, såsom verkets titel. 🙂

Ehre sei Gott in der Höhe – Ära vare Gud i höjden (BWV 197a) är också namnet på en annan kantat, där de första tre satserna saknas. Det som finns kvar är en mycket vacker altaria (O, du angenehmer Schatz – O, du angenäma skatt)  samt ett sammanhängande recitativ och aria för bas, Das Kind ist mein – Ich lasse dich nicht (Barnet är mitt – Jag lämnar dig inte).

Ytterligare en festlig kantat för Juldagen är skriven av Telemann med titeln Uns ist ein Kind geboren – Oss är ett barn fött (TWV 1:1451). Där finns en duett för sopran och alt, Dein Geburtstag ist erschienen – Din födelsedag har uppenbarats, som är mycket vacker och rolig att sjunga. Där finns också en härlig altaria full av pukor och trumpeter, Jesu, dir sei Dank gesungen – Jesus, du ska tacksjungas (Ja, kan man säga ”tacksägelse” så kan man väl säga ”tacksjungelse? 🙂 ). Även sopranen har en triumferande och glädjefylld aria, Jesu, dir sei Lob gesungen – Jesus, du ska lovsjungas. Och som om det inte räckte med glada hurrarop, så har basen också en aria med samma titel som altarian.

Christum wir sollen loben schon – Kristus borde vi redan lova (BWV 121) har en tenoraria (O du von Gott erhöhte Kreatur – O, du varelse upphöjd av Gud) och en basaria (Johannis freudenvolles Springen – Johannes glädjehopp), samt varsitt recitativ för sopran och alt.

Selig ist der Mann – Salig är mannen (BWV 57) är en lite ovanlig kantat för bas och sopran med undertiteln ”Dialog”, där basen är Jesus och sopranen ”själen”. Annars är det ovanligt att rösterna har olika ”roller” – det kommer mer i de stora passionerna inför Påsk. Observera dock att man egentligen inte talar om ”roller” i sakrala sammanhang, lika lite som man ”sätter upp” ett oratorium eller kantat – det är terminologi för teatern! Den här kantaten består, utöver en kort slutkör, endast av solistinsatser. Den inleds med basarian som har samma namn som kantaten, följs av sopranens recitativ och undersköna aria Ach! dieser süsse Trost – Ich wünschte mir den Tod (Ack, denna ljuva tröst – Jag skulle önska mig döden (om du inte älskade mig, Jesus)). Sedan följer ett recitativ och en härlig koloraturaria för bas, Ich reiche dir die Hand – Ja, ja, ich kann die Feinde schlagen (Jag räcker dig handen – Ja, jag kan besegra fienden) och efter det ytterligare ett recitativ där både sopran och bas sjunger (In meinem Schloss – I mitt slott) och ytterligare en mycket vacker aria för sopran (Ich ende behende – Jag avslutar glatt mitt jordiska liv) med orgel och violin.

Det finns tre Bachkantater för Julens tredje dag, 27/12, då helige Johannes firas (inte döparen, utan en av lärjungarna). Samtliga tre har varsina två arior för sopran och alt.

Sehet, welch eine Liebe hat uns der Vater erzeiget – Se, vilken kärlek vår fader har visat oss (BWV 64) går i lugna tongångar. Sopranen sjunger arian Was die Welt in sich hält – Vad världen rymmer inom sig och alten sjunger Von der Welt verlang ich nichts – Världen längtar jag inte till. Utöver det finns två recitativ (ett för bas).

Ich freue mich in dir – Jag gläder mig i dig (BWV 133) är en festligare kantat som också innehåller en aria för alt (Getrost! es faßt ein heilger Leib – Ha tillit! En helig kropp innehåller det högsta) och en för sopran (Wie lieblich klingt es in den Ohren – Hur ljuvligt klingar det i öronen) samt varsitt recitativ för tenor och bas.

En tredje kantat för 27:e december är, Süßer Trost, mein Jesus kömmt – Ljuva tröst, min Jesus kommer (BWV 133), inleds med en helt ljuvlig sopranaria med samma namn. Den vackra altarian heter In Jesu Demut kann ich Trost – I Jesus ödmjukhet kan jag trösta mig. Utöver det finns ett recitativ för bas och ett för tenor.

Här finns det också en kantat av Telemann bevarad, som heter Kündlich gross ist das gottselige Geheimnis – Stor är den gudomliga hemligheten (TWV 1:1020), med en inledande tenoraria med samma namn som kantaten, en intressant sopranaria (Erstaunet – Förundrad), en förtjusande altaria (Göttliches Kind, lass mit entzücken – Gudomliga barn, låt mig med glädje trycka dig mot mitt bröst), ytterligare en tenoraria med en del koloraturer, Meine Seele – Min själ gläder sig samt en koloraturaria för bas, Steige, Falle – Stig, fall.

Söndagen efter Jul och slutet av året

Det finns tre Bachkantater för söndagen efter Jul, som alla uruppförts antingen 30 eller 31 december. Das neugeborne Kindelein – Det nyfödda lilla barnet (BWV 122) innehåller en koloraturaria för bas, orgel och kontrabas, O Menschen, die ihr täglich sündigt – O, människor som dagligen syndar, en tersett för sopran, alt och tenor, Ist Gott versöhnt und unser Freund – Gud är försonad och vår vän, samt ett par recitativ för sopran och bas.

Tritt auf die Glaubensbahn – Börja gå på trons väg (BWV 152) är en kantat för sopran och bas, utan kör, skriven för första söndagen efter Jul. Den innehåller basarian Tritt auf die Glaubensbahn, med orgel, kontrabas och oboe, följt av bas-recitativet Der Heiland ist gesetzt (Frälsaren är utnämnd), sopranarian Stein, der über alle Schätze (Sten vackrare än alla skatter), samt duetten för sopran och bas Wie soll ich dich, Liebster der Seelen, umfassen? (Hur skall jag omfamna dig, du den vackraste av själar?), som föregås av bas-recitativet Es ärgre sich die kluge Welt (Låt den kloka världen ilskna).

Gottlob! Nun geht das Jahr zu Ende – Ära vare Gud! Nu går året mot sitt slut (Skämtsamt Tack, gode Gud att året snart är slut) (BWV 28) inleds med en härlig och triumfrik aria för sopran med samma titel som kantaten. Där finns också ett recitativ, som mer är ett arioso, för bas – So spricht der Herr: Es soll mir eine Lust sein (Så säger Herren: Det ska vara en glädje för mig) och en duett full med koloraturer för alt och tenor (Gott hat uns in heurigen Jahre gesegnet – Gud har under det gångna året välsignat oss) som föregås av tenor-recitativet Gott ist ein Quell – Gud är en källa.

Nyårsdagen

För årets första dag skrev Bach fyra kantater. Singet dem Herrn ein neues Lied – Sjung till Herren en ny sång! (BWV 225) innehåller förutom en kort solistkvartett endast kör. I Jesu, nun sei gepreiset – Jesus skall nu prisas (BWV 41) har sopranen den förtjusande 6/8-arian med korta koloraturinslag Laß uns, o höchster Gott – Låt oss, o högste Gud och tenoren den lugna arian Woferne du den edlen Frieden – Eftersom du gett den ädla friden tillsammans med solocello.

Alten och basen har varsitt recitativ. Den tredje kantaten är Herr Gott, dich loben – Herr Gud, att prisa dig (BWV 130) och innehåller den triumfrika basarian (basarna får ofta alla pukor och trumpeter) Der alte Drache – Den gamle draken och den innerliga tenoarian med konserterande traversflöjt Lass, o Fürst – Låt, o furste, samt två recitativ för alt samt tenor och sopran. Den fjärde kantaten heter Gott, wie dein Name, so ist auch dein Ruhm – Gud, så som ditt namn, så din ära (BWV 171) och innehåller varsin aria för tenor och sopran samt bas- och altrecitativ. Tenorarian heter Herr, so weit die Wolken gehn – Herre, så långt molnen når och är en underbart glädjerik aria med en del koloraturinslag. Sopranarian är lugnare, mycket vacker, med orgel och violin, Jesus soll mein erstes Wort – Jesus ska vara det första ord jag yttrar på det nya året.

En festlig kantat för det nya året är Wünschet Jerusalem Glück – Önska Jerusalem lycka (TWV 1:1726) av Telemann. Där finns altarian Glück und Friede – Lycka och frid, som även basen sjunger med variationer, ett recitativ för sopran och tenorarian In Jesu Namen – I Jesu namn. Vissa nyårskantater har titeln ”Kantat för Jesus omskärelse”, eftersom 1 januari var dagen han omskars. Man tog bort det sedan, men för äldre musik finns benämningen kvar ibland, och texterna som sjungs i några av dessa kantater handlar uttryckligen om själva omskärelsen och att Jesus fick sitt namn.

Trettondagen

Två Bachkantater för trettondagen är Sie werden aus Saba alle kommen – De ska alla komma från Saba (BWV 65) och Liebster Immanuel, Herzog des Frommen – Käraste Imanuel, de frommas riddare (BWV 123).

Den första innehåller ett sammanhängande recitativ och koloraturaria för bas, Was dort Jesaias vorhergesehn – Gold aus Ophir ist zu schlecht (Vad Jesaias förutspådde – Guld från Ofir är för dåligt) och ett sammanhängande recitativ och aria för tenor, Verschmähe nicht – Nimm mich dir zu eigen hin (Förakta inte – ta mig som din egen).

Den andra kantaten innehåller en aria för tenor (Auch die harte Kreuzesreise – Också den hårda korsvägen) som föregås av ett alt-recitativ, samt ett sammanhängande recitativ och aria för bas, Kein Höllenfeind kann mich verschlingen – Laß, o Welt, mich aus Verachtung (Ingen fiende från helvetet kan sluka mig – Lämna mig, o värld, med förakt).

 Juloratorier

Bachs Juloratorium

Weinachts-Oratorium (BWV 248) består av sex kantater som alla har sin plats på någon av festdagarna vid Jul. Som i Bachs passioner finns här en evangelist, som mellan de andra solopartierna berättar vad som händer och för handlingen framåt. Evangelisten är alltid en tenor och finns med i samtliga sex kantater.

Den första kantaten heter Jauchzet, frohlocket! (Jubla och gläd er!), inleds med en av de mest härliga och glädjerika körerna som skrivits, och ska framföras på Juldagen för att fira Jesu födelse. Där finns två arior – en för alt med tillhörande recitativ, Nun wird mein liebster Bräutigam – Bereite dich, Zion (Nu, min käraste brudgum – Förbered dig, Sion) och en för bas med tillhörande recitativ, Wer will die Liebe recht erhöhn – Grosser Herr und Starker König (Den som kommer att upphöja kärleken – Store Herre och starke Konung). Evangelisten har ett kort recitativ och så finns det en koral, Er ist auf Erden kommen Arm – Han kom till jorden fattig, som antingen sjungs av körens sopraner eller av sopransolisten (lite beroende på om det görs fler kantater med solosopran, för man tar vanligtvis inte in en sopransolist bara för koralen).

Den tredje kantaten är för 27:e december och berättar om herdarnas besök vid krubban och heter Herrscher des Himmels, erhöre das Lallen – Hör, o himmlens härskare. För tredje kantaten i rad finns en altaria, Schliesse, mein Herze, dies selige Wunder – Inneslut i dig, mitt hjärta, detta saliga under. Det finns också en fin duett för sopran och bas, Herr, din Mitleid, dein Erbarmen – Herre, ditt medlidande och ditt förbarmande. Annars är det endast recitativ.

Den fjärde kantaten är skriven för Nyårsdagen då man firade Jesu omskärelse och namngivelse. Den heter Fallt mit Danken, fallt mit Loben (Tacka och lova). Här har sopranen för första gången mycket att göra – här finns två arioso för sopran, varav ett tillsammans med basen, samt den första stora sopranarian som brukar kallas ”ekoarian”, eftersom sopranen lekfullt ställer en rad frågor som hon upprepar antingen svaret ”ja” eller ”nej” på, varav den sista upprepningen sjungs av en sopran från kören (ekot). 

Sopranarians titel är annars Flösst mein Heiland, flösst dein Namen – Frammanar ditt namn det minsta agg hos någon? (och svaret på den frågan är förstås ett kärleksfullt ”Nein” – Nej!). Även tenoren har en aria, Ich will nur dir zu Ehren leben – Jag vill endast leva för att ära dig.

Den femte kantaten är skriven för söndagen efter nyår, heter Ehre sei dir Gott gesungen – Må Gud lovsjungas och äras, och handlar om de tre vise männens (eller magikernas eller kungarnas, som de också framställs som) resa till Jesusbarnet. Här finns endast en aria och den är för bas, Erleucht’ auch meine finstre Sinnen – Lys upp även mina mörka sinnen. Annars finns här ovanligt många recitativ samt en trio för sopran, alt och tenor: Ach, wann wird die Zeit erscheinen – Ack, när kommer den tiden att uppenbara sig?

Här finns också en tenoraria, Nun mögt ihr stolze Feinde schrecken – Nu ska du skrämma de högfärdiga fienderna. Den här kantaten präglas, som ni ser, av triumf över att Gud har fötts och kommer segra över allt det onda. Annars inehåller denna kantat en mängd recitativ, där basen i ett av dem ska gestalta Herodes.

Saint-Saëns Oratoire de Noël

Saint-Saëns Juloratorium skrevs 1858 för solister, kör, orgel, harpa och stråkar. Texten på latin utgår från Lukasevangeliets berättelse om hur herdarna nås av ängelns budskap att Jesus har fötts, och innehåller sedan andra texter ur gamla och nya testamentet som reflekterar över detta. Saint-Saëns var själv organist i kyrkan där verket uruppfördes och orgeln har en central plats, som inleds med en folkmusikinspirerad herdemelodi på just orgeln (som mer liknar ett positiv här).

Därefter är det för solisterna endast ensembler – den mycket vackra duetten för sopran och baryton, Benedictus qui venit in nomine Domini – Välsignad är den som kommer i Herrens namn (här har sopranen ett högt c) och trion för sopran, tenor och baryton Tecu principium in die virtutis – Med dig börjar styrkans dag. Trion är vansinnigt vacker och utmanande vokalt och intonationsmässigt med många pianissimi i höga lägen (sopranen har ett par bB2 och ett B2), delikat ackompanjerat av harpan. Där finns också kvartetten Alleluja samt en avslutande kvintett med för sopran, mezzosopran, alt, baryton och tenor (så egentligen finns här fem solister). Kvintetten har även inslag av kören som sjunger Alleluja inleds med samma herdemelodi som inledde hela verket och texten uppmanar folket att prisa att Jesus fötts, Consurge, filia Sion – Stå upp, dotter Sion! 

Rödaktigt lyktsken glänser
på frusen trottoar.
Långt bortom tidens gränser
ett ögonblick jag var.
Jag hörde bortom tunga
grå fält och vattendrag
en herdeskara sjunga:
Ett barn är fött i dag!

Efter det förs vi in i den bibliska berättelsen genom recitatören som läser det traditionella julevangeliet (Lukas): ”Och det hände sig vid den tiden att från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskrivas…”. Efter det följer Herdarnas sång och därefter Josefs sång Härbärget hade ingen ledig säng. Gullbergs texter är moderna, jordnära och vill spegla den vanliga människans känslor. Till exempel sjunger Josef Jag kände mig så överflödig här. / En man är ofta bara till besvär. / Jag tordes knappast röra barnets tå, / när han blev svept och lagd i krubbans strå.

Efter ytterligare en sång för herdarna, mycket recitation och en sång för de tre konungarna som nu kommit fram till krubban (allt för kör), kommer så Herodes sång – en djup basaria som är mycket dramatisk där han raljerar över dessa galningar från Österlanden, / som irrat månadsvis i ökensanden! / Och kommit i turban och panterhudar / till oss, Herodes, konung över judar! och till slut nästan skriker att de gossebarn som under året födas / i Betlehem med omnejd skola dödas! 

Oratoriet avslutas med en läsning ur Johannesevangeliet och den vackra körsatsen Sången om stjärnan.

Utöver det dramatiska partiet för Herodes, är solistpartierna här inte så vokalt krävande. De är lugna, innerliga, och visst behöver man kunna sjunga legato och ta fram intressanta färger i rösten, men omfångsmässigt är de ”snälla” och rör sig bara drygt över en oktav. Marias vaggsång har E2 som högsta ton. Josefs sång skulle lika gärna kunna sjungas, och sjungs ibland, av en baryton – även här är högsta tonen E. Altarian går bara upp till D2 och som lägst b. Ett tips för ensemblesång är att låta soloröster sjunga herdarnas sånger och konungarnas sång.

Händels Messias

Händel skrev sitt stora verk Messias 1741 till Påsk. Messias innehåller tre delar – den första delen handlar om Jesu födelse, den andra delen om hans korsfästelse, lidande och uppståndelse, och den tredje delen om att han besegrat döden och blivit allas frälsare. Det har även blivit ett vanligt verk att framföra i Advent, men då brukar man bara göra den första delen plus eventuellt Hallelujakören från den andra delen. Hallelujakören är i sitt sammanhang tänkt som ett hallelujarop i Påsk när lärjungarna upptäcker att graven är tom, men fungerar som tillägg i Advent också. I den första delen är tenoren bara med i början med en koloraturaria med tillhörande recitativ – Comfort ye, my People – Every Valley Shall be Exalted.

Alten har mer att göra – arian But who May Abide (växlande lugn, växlande full av koloraturer), arian O Thou that Tellest (med kör och koloraturer) med det tillhörande recitativet Behold, a Virgin Shall Conceive, samt ytterligare ett recitativ, Then Shall the Eyes of the Blind be Open, inför duetten He Shall Feed his Flock, som alten sjunger tillsammans med sopranen. Utöver denna duett, har sopranen en större, sammanhängande del bestående av recitativen There Were Shepherds Abiding in the Fields, And Lo, the Angel of the Lord Came upon them, And the Angel Said unto them och And Suddenly, there was with the Angel. Efter en kort körsats som gestaltar alla dessa änglar, kommer så den härliga koloraturarian Rejoice Greatly. Basen har också ett dramatiskt och koloraturbemängt recitativ, Thus Saith the Lord, samt ett recitativ och aria For Behold, Darkness Shall Cover the Earth – The People that Walked in Darkness.

Det finns olika versioner av Messias. I Mozartversionen sjungs sopranarian Rejoice Greatly av tenoren (och på tyska förstås). But who May Abide sjungs ibland av basen eller sopranen (i andra tonarter). Rejoice sjungs ibland i 12/8-takt, vilket är lite lättare i koloraturerna och kanske mer dansant. Sopranen sjunger ibland recitativet Then Shall the Eyes of the Blind be Open.

Respighis Lauda per la natività del Signore

Ottorino Respighi, italiensk tonsättare, skrev sin Lovsång till Herrens födelse 1930, alltså ungefär samma tid som både Förklädd Gud och Den heliga natten. Verket görs nästan aldrig i Sverige, men är en riktig pärla. Texterna är skrivna på en blandning av italienska, även med dialektala inslag, och latin. Här, som i både Saint-Saëns och Rosenbergs oratorier, finns toner som påminner om positiv och herdesånger.

Texten är förmodligen skriven av Jacopone da Todi, medeltidspoeten som också skrev den berömda Stabat mater, som framförs under fastan före Påsk. Den består av en dialog mellan en ängel (sopran), Maria (mezzosopran), en herde (tenor), en kör med änglar och en kör med herdar. Verket inleds av att ängeln tillsammans med en änglakör förkunnar för herdarna att Jesus är född. Herden hör det och beger sig till stallet där han beskriver hur Jesusbarnet sover hos Maria och Josef, som är så gammal att han också somnat. Det är folkligt och samtidigt mystiskt, intressant och mästerligt orkestrerat av Respighi. Både sopran- och tenorpartiet ligger ganska högt. Det rör sig till stor del runt e/f/g med någon eskapad upp till några a:n. Alltså inte remarkabelt högt egentligen, men det som kan vara en utmaning är att tessituran ligger ganska konstant i det läget.

Bruch: Gruss an die heilige Nacht

För altar finns ett spännande verk för symfoniorkester, kör och altsolist av Max Bruch. Den här Julnattshymnen skrevs 1892 till en dikt av Robert Prutz och är ett stort, romantiskt verk med breda penseldrag där alt och kör alternerar i en varm och fyllig klangmassa typisk för de tyska senromantikerna.

Det här är en bloggtext som ständigt kommer fyllas på av fler verk, mer information och säkert många ändringar. För de sångare som gillar att sjunga tidig musik kan det till exempel vara värt att kika på Tomas Selles Es begab sich aber zu der Zeit och Heinrich Schütz Weinachtsoratorie. För tenorer kan det vara intressant att kika på Benjamin Brittens kantat Saint Nicolas (opus 42) – Helige Nicolaus som enligt traditionen kommer den sjätte december och ger presenter till snälla barn (och kol till de stackare som inte varit snälla), och som är förebilden för Jultomten (Santa Claus). Detta är hursomhelst en början till en förhoppningsvis användbar katalog över repertoar för Advents- och Juletiden, så håll till godo. 🙂

                                                                                                                                                                                                                                                        Text skriven av Anna Elisa Lindqvist